Vi firade ju minijul hos mina föräldrar igår. Barnen fick en juklapp från äldsta brorsan Jonas med familj och en julkapp från yngsta brorsan Erik med tjej.
Gissa om de blev glada?!?! Leksaker som de verkligen önskat sej. Dessa klappar lekte mina grabbar med hela kvällen igår och hela dagen idag. Underbart! Det är SÅ det ska vara. INTE som det brukar bli - hur många paket som helst och inget som de vill leka med eftersom det är för MYCKET. De river upp paketen och lägger whatever´s in them åt sidan och fortsätter sedan med pappersrivningen.
Jag tycker att det är otäckt. Att de blir sådär "ska ha-iga". Vince var för liten förra året, men min äldsta son liknar mej på pricken. Sådan jag var som barn, alltså (jag har, tro det eller ej, blivit vuxen). Jag och mina bröder fick alltid många julklappar från underabara föräldrar, mor- och farföräldrar och andra nära släktingar. Men jag minns att jag alltid efter öppnadet av en klapp, knappt kunde bärga mej förrän jag fick öppna nästa.
Och nu ser jag att mina barn barkar åt samma hemska håll.
Kanske blir detta år aningen bättre. Julen är uppdelad. Johans familj på julafton och mina föräldar på juldagen. Mina bröder har vi, som sagt, redan firat med. Då blir det inte så mycket på samma gång. Jag har dessutom bett våra älskade familjer att inte köpa så mycket.
Jag har iallafall en förhoppning om att det ska bli bättre. Jag och Johan har bestämt att vi bara köper ett paket var till våra söta tu, som de får på morgonen i strumpan. Är vi hemska? Som inte köper allt de önskat sej...?
Men på allvar, jag tycker att det är HEMSKT när jag tittar på alla leksaker mina barn har. De ligger slängda everywhere och blir lekta med en gång om året. För HUR ska grabbarna hinna leka med allt?!? Det är ju så många saker att man inte hittar alla saker bland alla saker!
Och så det värsta; tänk de barn som inte har något. Inte ens mat i magen eller föräldrar som älskar dem eller tak över huvudet eller en trygg barndom.
Usch, jag mår verkligen illa av allt vi har men inte behöver. Iallafall nu under julen, när det blir så tydligt hur mycket vi konsumerar.
Kanske verkar jag pretto. Och då får det vara så. För det är VERKLIGEN så här jag känner.
Kärlek i massor, ska de få, mina finafina ungar <3 DET kan aldrig överkonsumeras!
Men hur är det med glass, I wonder...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar