Fina ni!

Fina, underbara ni som läser och kommenterar! Tusen tack för er omtanke! Det värmer och jag känner mej hoppfull.

Därmed fortsätter jag bråka för min unge. Min fina och kloka förstfödde <3

Nästan att jag tycker synd om de som kommer att få mina telefonsamtal och mail. Bäst att ringa från dolt nummer och skicka från flera olika mailadresser. Dom lär ju välja bort att svara annars. Kanske man inte använder den trevligaste tonen.

Man som i jag.

Men jag ska vara klok, lugn och saklig. Inga personangrepp som jag antydde i gårdagens inlägg.

"Vad ful du är!"

Känns inte som rätt ingång i denna diskussion. Särskilt som jag vill bli lyssnad på och tagen på allvar.

Ikväll regnar det. Vattnet samlas på vår gräsmatta precis vid altanen och rinner förmodligen rakt ner i vår grund.

Tryggt!

Gött att vara vuxen. Äga hus och sådär. Ha ansvar. Avslappnande, liksom.

Gud, jag behöver en kopp sprit!

Romantisk komedi i soffan nu. Tända ljus och handhållande med make. Jag blir alltid så kär efter sådana filmer. Ibland i huvudrollsinnehavaren förvisso, but still. Kär är bra att vara. Det ska vara bra för äktenskapet har jag hört.

Och med tanke på mina framtida telefonsamtal och mail i otrevlig ton, kanske jag bör vara mitt härliga jag emellanåt. Jag vet nämligen att Johan redan nu andas och upprepar mantrat; i nöd och lust i nöd och lust i nöd och lust. Med betoning på i nöd, då.

Jamen, man måste väl få tycka saker! Och säga det!

Man som i jag.