Att ha allt.

 

Fredag efter jobbet. En solig altan och ett glas med röd dryck. Glada barn och en hel helg framför mej.



 

Lördag förmiddag. Hembakta bullar i solen. En kopp te och en bok.

 

 

Lekande barn (och tiggande hund) som pausar för fika.

 

 

Grannar som kommer över på en kopp och ett snack.

 

 

Tvätt som hängs i solen (and for the record - jag hängde de andra två maskinerna!).

 

 

Hund som simmar. Isen släppte ju för tre sekunder sen so why not, liksom...

 

 

Sandlådelek med härlig utsikt.

 

 

Häng med stora som numera satt en gräns på fem pussar per dag (och det är helt jävla omöjligt att få sej några fler, jag lovar!).

 

 

Opretentiös och oplanerad middag med grannar i osminkat tillstånd.

 

 

Fotboll på gräsmattan.

 

 

Rostade mackor, kex, räkor och ost med maken framför serien jag äääälskar - The Big Bang Theory.

 

 

Inget annat behöver jag. Och det menar jag verkligen. Jag är oändligt lycklig och tacksam.

 

Ändå tänker jag önska mej följande:

 

- Att min hälsena bara är överansträngd tills imorrn och att jag då kan springa utan smärta igen.

 

- Att bilen bara behövs servas imorrn utan att någon ringer och säger; ja hej, jag ringer från Mekonomen och vill bara fråga om det är okej att vi fixar det och det och det och det och det och då blir till slut en summa på piiiiiiiiip kronor.

 

Men om ovanstående önskningar inte slår in, så gör det inget. Absolut inget. Jag har fortfarande allt.

 

Allt!

 

Tack.