Besökare

torsdag 18 april 2013

Milen.

Å jag ba flög fram! Det var inte alls särskilt jobbigt. Det är bara som det ser ut.

 
Men fråga inte Katta om det. För hon lär ju säga sanningen om sin bajsnödiga, flåsande löparvän. Sanningen som i "alltså, Katta hade inte du varit med nu så hade jag gått".
 
Men nu är den sprungen. Milen. Halva vägen i motvind dessutom. Borde bli plus 5 km, kan jag tycka. Tack, Katta för att du hade tålamod och höll ner farten för min skull. Du är bäst!
 
Och jag är glad, nöjd och rynkig.
 
 
Innan jag gav mej ut rörde jag ihop en enkel blandning, som när jag kom hem blivit underbart gott knäcke.
 
 
Men eftersom jag har blivit typ förstoppad eller nåt, så får jag inte i mej en bit av det.
 
Oh, well.
 
Dom här två är fortfarande sjuka.
 
 
Och finaste maken tar ännu en VAB-dag imorrn. Jag har mycket att ta igen på hemmafronten.
 
En stund i soffan nu.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar