Babbel och bilder.

Måndag.

Nu har vi varit här i en vecka. Vi är anpassade efter tiden och det är verkligen skönt. Inga övertrötta, överspeedade barn längre.

Vad vi gör.

Vi tränar. Finns liksom inga ursäkter med tanke på all ledig tid. Promenad eller springtur. Härliga vyer längs vägen att vila ögonen på.

Efterföljande tabataövningar i skuggan (jag hoppade över idag).

Idag var det lyx, vi kunde nämligen promenera tillsammans eftersom finaste, bästa Sophie bakade med kidsen. Oatmeal Raisin Cookies blev resultatet.

Vi städar poolen (ja, även jag brukar görat´),

och pausar med passande kall dryck.

Vi träffar Junes finfina föräldrar på frukost i deras oh, God så fina lägenhet. Där sitter man helst med minsta ungen i knät. Man vill nämligen inte att han ska ränna runt och vara sitt "svärdiga" jag. Helst önskar man att han sov. Då skulle inget fint vara i fara när han svingar sitt svärd eller vad han nu fått tag på som kan liknas vid nämnda vapen.

Junes mamma Elaine.

Junes pappa, Walter inspekterar spelandet.

Efter frukost hos dessa gästvänliga människor, hänger vi vid deras pool.

Vi promenarar längs vattnet,

matar fiskarna,

och räknar på nästa inköp.

Jag menar, nu borde väl ändå vårt köpstopp kunna hävas...? Aset skulle ju passa alldeles utmärkt vid Sjöbovikens hamn. Visst, sjöbovikare?!?

Ikväll tog vi en promenad för att leta reda på huset med det bästa Halloweenpyntet.

Detta vann, hands down!

Sådana här hänger i vart och vartannat träd.

Såklart var boll(jäveln) med på turen.

"Lennon, nu kommer det en bil!" "Håll i bollen, det kommer en bil!" "En bil, Lennon. Håll i bollen."
"Lennon, för Guds skull, det kommer en bil! Håll i bollen!!!"

Det är mycket som blir härligare och lättare i solen och bland palmerna. Dock tillhör inte tjat den kategorin.

Annat vi ägnar oss åt är detta.

Öronvaxborttagning med beprövad metod från svunna tider. Jag vill inte ens säga hur effektiv den är för det är så jäkla äckligt, det som kommer ut. Låt mej säga sisåhär; nu hör jag mycket, mycket bra och det känns väldigt rent i öronen.

Vad har vi mer gjort då?

Jo!

Jag och June gick på Broadwayshow.

Den var bra! Nästa gång är det Johans tur. Han får se Book of mormon.

I övrigt har jag ätit min första hamburgare,

Vince har haft feber,

blivit frisk igen,

och jag har räddat mina nedspillda vita byxor med denna magiska penna.

Helt sjukt vad som finns här! Eller finns pennan hemma i Sverige också? Jag har då aldrig sett eller hört talas om den iallafall. Å andra sidan är jag väl heller inte den hippaste, så what do I know? Men den var sannerligen magisk. Jag spillde dressing och fick trettio orange fläckar på byxorna. Men med lite ritande var fläckarna puts väck. June och Sophie skrattade åt min förtjusning.

Detta är sista semesterveckan för mej. Nästa vecka börjar jag jobba 25 procent (jag har kvar en del av mitt jobb hemma i Sverige fram till sista december). Mitt första tolkuppdrag för June har jag på tisdag. Johan har tre veckors semester kvar och sedan går han på föräldraledighet, stackarn. Jobbigt för honom, liksom :)

Det viktigaste för oss med denna resa är, som jag tidigare skrivit om, att få vara med varandra. Rå om barnen utan en massa tider att passa. Det ska bli sjukt spännande att se hur vi kommer känna om några veckor. Semesterkänslan kommer nog till sist gå över och då undrar man ju hur det kommer kännas istället. Denna vecka har varit full av intryck, aktiviteter, nya människor och tidsomställningar. Det är först nu vi börjar slappna av och känna in.

Vi har bestämt oss för att ge varandra tid varje dag för träning. Vi vill också se till att vi äter bra mat, vilket inte är det lättaste i detta land. June har noga instruerat om vilka livsmedel vi bör och inte bör äta. Det som inte är organic (ekologiskt, typ) är inget man ska få i sej. Helst. Ni anar inte hur mycket skit det är i det man stoppar i sej här. Eller jo, det anar ni nog. Till och med coca-colan är värre här. Inte för att vi måste dricka den men för att poängtera, liksom.

Och alla val. My, God! Det finns så mycket av allt.

En av hyllarna med chips. Och jag betonar, en av dem.

Men nu skulle vi ju äta bra, så den hyllan kan vi hoppa över. Dock är det samma med varenda sak man ska köpa. Inget för ambivalenta, detta land.

Bilar.

Vi har en bil hemma som ska säljas. Den ligger ute på Blocket. Våra fina pappor håller på att fixa med denna försäljning, som går jävligt trögt. Vi har ofta otur med våra bilar, så jag tänkte att det skulle bli skönt att bli av med en. Då är det lätt stressande att det inte går. Särskilt som våra föräldrar får ta hand om skiten.

Bilproblemen verkar dessutom ha följt oss till USA. Bilen vi kör låter konstigt at times, men direkt jag kör den till uthyraren för att demonstrera det underliga ljudet, sköter den sej utan anmärkning. Suck...

Oh, well.

Nu sitter vi i soffan och bokar boende för den första tiden i Thailand. Vi har lugnt tänkt att det inte är någon brådska med det. Tills vi upptäckte att det var det visst. Fullt. Fullt. Fullt. Eller dyrt och dyrare. Men nu har vi en plan. Skönt! Vi vill ju inte förstöra USA-vistelsen med tänkande kring våra nästa tre månader.

Gud, vad jag babblar. Nog nu.

Hörs snart igen!

Tills dess, några palmer;