Vi började morgonen med nintendospel i säng. Och här vill jag betona att det var pappan som kröp ner hos barnen och undrade om de ville "ta bossen". Så där låg de, grabbarna i familjen, och spelade. Själv fixade jag frukost, som den goda husmor jag är.
När vi ätit frukost försökte vi sälja bilen på distans. Tips från coachen; gör inte sånt! Sälj inga bilar på distans. Sälj inga bilar överhuvudtaget. Vinn en ny bil varje år istället och ge bort den "gamla". Det tänker jag göra när jag kommer hem.
Efter bilförsäljningsfiaskot (far och svärfar - vi är skyldiga er många tjänster!) körde jag och Johan tabataträning vid poolen. Efter det blev jag illamående. Jag är tydligen väldigt otränad.
Sen blev det lunch. Jag serverade lax för tusen spänn. Och det är knappt en överdrift. Bra mat kostar skjortjäveln här. Vince och jag åt med andakt. Lennon åt. Johan tog nåt annat.
Vi hade sedan eftermiddagsplaner. Gator feeding. Vi ba, wow!!! Det bara måste vi åka på. Gratis och allt.
Det blev väl inte riktigt som vi hade tänkt, om man säger så.
Ni vet, när man är så där exalterad att man spelar upp barnen. Sitter i bilen och pratar om hur spännande och otäckt det ska bli. Så var jag och Johan.
Då känner man sej aningen dum när man ba,
"Åh, kolla ungar! En ödla!" När det visar sej att det inte alls är en ödla utan alligatorn som ska matas.
OMG! Det säger jag bara. Falsk marknadsföring i sin rätta bemärkelse.
Det här lilla rovdjuret skulle alltså få sin mat som bestod av två små döda möss och fem stackars syrsor.
En stor besvikelse, kan man väl säga. But I must say, det blev allt lite aktion. Titta hur den håller fast sitt byte med sina (söta små) käkar.
Till och med så att jag ryckte till. Och Lennon, han var livrädd. Som synes.
Så vi får väl se det som uppvärmning inför "riktig" gator feed.
Det var i alla fall en mysig tur. Stället med den falska marknadsföringen hade inte bara alligatorn utan också ett par ormar (snake feeding - Thursdays, jag tror vi hoppar den), en skunk (som låg ihoprullad som en boll och det är mycket möjligt att det var vad det var också, en boll), några sköldpaddor, en groda och några maskar.
Efter mötena med "alla" djur, hittade vi en lekpark som verkade rolig.
Det var den. Mycket rolig.
Bananer för tusen spänn till mellis.
Gubben läste i gubbig pose.
But I do love him <3 Just to be clear.
Igår åkte vi äntligen till stranden. Så härligt! Se så glad jag är i min stela pose!
Avvaktande först.
Sen var det roligt att springa ifrån vågorna.
Fin badkruka <3
Superunderbart och supersandigt!
Annars är det mycket som är orättvist här hemma. Det kan vara att någon fick stå längre på shoppingvagnen eller så kan det vara att någon fick sitta på "rätt" stol fler gånger än sin brorsa eller ligga längst mot väggen i sängen fler nätter i rad eller spela på min telefon längre eller för all del, Johans telefon eller Ipaden eller vilken annan elektronisk sak som helst. Allt detta är very annoying och vi har dagliga diskussioner om detta.
Lennon: "Men, mamma! Tänk dej själv, om pappa skulle få stå längs fram på vagnen när vi handlade tre gånger och du bara fick göra det en gång. Hur skulle du känna då? Och vad skulle du säga?"
Jag: "Då skulle jag tänka att det var kul för pappa, att han fick stå tre gånger. Jag skulle vara glad för hans skull eftersom jag älskar honom. Sen skulle jag tänka att han nog lät mej stå fler gånger nästa gång eftersom han älskar mej."
Lennon: "Mäh!!!!"
Och jag som trodde att jag var pedagogisk.
Imorrn åker June till New York och DC. Vi är således hus/hund/kattvakter. Pojkarna är dock lite truliga inför detta. De vill inte att June ska åka. Som de sa några gånger innan de somnade: "Jag äääääälskar June! Gör du, mamma?"
Nä, nu ni! Är det glass i soffan som gäller. Några sitcoms och sedan sömn. Skjutsar June tidigt till flygplatsen imorrn bitti.
Hörs snart igen!
Dyr mat som lax och bananer? Varför det, när det finns sådana otroliga chipshyllor? :)
SvaraRadera