Besökare

måndag 28 oktober 2013

Sjukare.

Så jag blev sjukare. Sjukt sjukare.

June och grabbarna drog till Lee igår kväll för biomys i hans STORA hus.


Sköna fotöljer.


Härlig pool.


Själv började jag känna mej sämre. Fick hög feber igen och genast blev det åter svårt att svälja. June och grabbarna kom hem lite senare och då orkade jag knappt säga hej. Kanske sov jag ett par timmar under natten men för det mesta var jag tvungen att sitta upp för att överhuvudtaget få luft. Jag stoppade i mej både penicillin och Ibuprofen (så mycket som rekommenderades, vilket var en hel del) tills magen pajade och jag nästan behövde kräkas.

På morgonen kontaktade vi SOS International och ringde sedan till en klinik som kunde ta emot mej.

För att göra en mycket lång historia kort;

Alla krånglade. Kliniken, SOS International och försäkringsbolaget. Till sist, efter två timmars krångel och miljoner telefonsamtal (SOS lovade att ersätta mej) fick jag träffa en doktor.

Han stirrade mej i halsen, chockad. Undrade hur jag överhuvudtaget kunde andas. Han gav mej en spruta, bytte ut medicinen och bad mej komma tillbaka om febern steg igen.

Alltså, den känslan. När sprutan verkade tjugo minuter senare. Svullnade i halsen avtog och plötsligt kunde jag gapa lite. OCH säga några ord utan att grina av smärta.

Vince chockat: "Men mamma, jag hör ju vad du säger nu!"

Jag ville gråta av lättnad! Jag kunde äta både soppa och glass.

Nu är vi hemma igen. Jag mår fortfarande inte särskilt bra men i jämförelse med dygnen som gått, mår jag som en prinsessa.

Fast HUR stor kan en medicintablett vara?!?


Pojkarna var fantastisk duktiga och hade massor av tålamod, trots att de fick vänta länge.

Spel to the rescue.


Ett besök på en Halloweenbutik fick tiden att gå lite snabbare.


De har förstås oroat sej en del för mej, så det har varit jätteskönt att Johan åkt iväg med dem på roligheter.

Stor och kul lekpark.


Bad i Junes jacuzzi.


Och lördagsmys vid poolen.


Nu håller vi tummarna för att denna hals helas och att försäkringbolaget vässar sej.

Som avslutning på detta eländiga inlägg ger jag er Johans, i världsklass utskurna pumpa!


På återskivande när orken finns igen!

3 kommentarer:

  1. Fy farao vad du måste ha mått! STACKARE!

    SvaraRadera
  2. Men hjärtat!! Krya kram. Man är aldrig så sjuk som då man är borta. Men nu vänder det!!
    Puss å kläm å kärlek, Eva

    SvaraRadera
  3. Krya på dig Kicki!!
    Kramar Marie

    SvaraRadera