Besökare

onsdag 20 november 2013

Tacksamhet

Mina två grabbar leker ofta superhjältar och väljer olika superkrafter som de sedan tävlar med. Idag när vi badade i poolen var Vince ett supersjölejon som hade röda, arga ögon. Han kunde spruta eld så att de som bet mej (?) fattade eld i vattnet (??). Lennon var Mario och kunde göra sej stor, liten, osynlig och en massa annat som jag inte minns.

Supersjölejonet


Mario


För mej skulle det vara enkelt att välja en superkraft. Tänk att bara kunna sluta sina ögon, tänka på en plats, knäppa med fingrarna och vips så var man där. Med den superkraften hade jag igår kunnat knäppa mej till min fina pappa som blev väldigt sjuk helt plötsligt.

Att vara långt borta från sin familj när något svårt händer är otäckt, oroligt och frustrerande. Så har jag alltid känt när jag rest. Det har dock aldrig hindrat mej från att dra iväg på mina långresor men när något verkligen händer, funderar jag alltid - är det värt det? Fast innerst inne vet jag att det är det, värt det. Att låta oro och rädsla ta över, är att sluta leva och det vill jag inte. Det vet jag att min familj inte vill heller.

Idag har vi fått lugnande besked och det känns gott i magen. Återigen påminns vi om hur värdefullt livet är och hur viktigt det är att ta vara på de dagar vi har. Att välja glädje och vara tacksam för allt gott i livet.

Igår till exempel, var jag ytterst tacksam för att jag kom hem helskinnad efter mitt tolkuppdrag. Det är något med mej och trafiken här i USA. Stuck in the middle all the time. Och regnet. Regnet! Som hagel. Tre olyckor framför mej på grund av vattenplaning. Hua!


Det har regnat en del idag också. Därför blev det snacks under taket vid poolen. Men det spelar ju ingen roll. Gott och varmt ändå.

Dessutom fin utsikt,


åt alla håll,

 
och kanter.


Tacksamhet är något vi pratar mycket om här hemma. Vi pratar ofta med barnen om hur viktigt det är att vara tacksam och se allt gott och fint som vi har. Och med det menar jag inte saker och ting vi äger. Eller ja, det ska man ju också vara tacksam för visserligen. Men främst vill jag att mina pojkar ska förstå att bara det faktum att vi har någonstans att bo, att vi har mat för dagen, att vi har en familj som finns där för oss, att vi har vänner som vi älskar, att vi har förmånen att kunna resa, att vi har mycket ledig tid ihop och listan kan göras hur lång som helst, är något att vara oändligt tacksam för.

Jag vill att mina pojkar ska känna glädje över det de har runt omkring sej i vardagen. Att ge dem den insikten, tror jag är det bästa och mest värdefulla man kan ge sina barn. Lycka, glädje och tacksamhet.

Under de år jag läst om och arbetat med mental träning, har tacksamhet blivit en stor del av mitt liv. Varje dag, flera gånger, är jag noga med tänka på de saker i mitt liv som jag är tacksam för. Ju mer jag tänker på det desto lugnare, gladare och lyckligare känner jag mej.

Det är så lätt att bara tänka på sådant man önskar. Sådant man inte har. Och absolut att man ska önska, drömma och tänka på sådant man vill uppnå, men det får inte bli något som gör att man känner att man saknar något.

Jag vill resa men jag har inte tillräckligt med pengar. Jag vill träffa mina vänner oftare men jag har inte tid. Jag vill gå ner i vikt men jag orkar inte träna. Jag vill äta bättre men det går inte. Jag vill ha ett roligare jobb men vem vill anställa mej och jag kan ju inte så mycket mer än det jag gör nu.

Jag har inte. Jag kan inte. Det går inte. Jag orkar inte.

Det fanns en tid då jag ofta tänkte så. Tills jag insåg att de tankarna bara ger mej mer av det jag inte vill ha och mindre av det jag önskar. Dessutom får de tankarna mej att känna mej ledsen, orolig, värdelös, trött, otacksam, avundsjuk, bitter and I could go on.

Jag tänker avsluta det här inlägget nu. Och hoppas på att ni inte himlar med ögonen och tänker; lätt för henne att säga i solen bland palmerna. För faktum är att jag tänker, säger och agerar med glädje och tacksamhet även om jag befinner mej i ett kallt Sverige i mörka november.

Att vi uppnått vår dröm att komma hit, till solen och palmerna, är bara ett resultat av vårt sätt att tänka och agera.

När jag kommer hem ska jag ha denna tavla på en plats i hemmet där jag ofta befinner mej.



Fin torsdag till er!



5 kommentarer:

  1. Happines is not a destination
    It is a way of life

    SvaraRadera
  2. Kloka ord från en klok kvinna!
    Hoppas din pappa mår bra!
    Jag vet... Det här med att uppskatta den helt vanliga vardagen har gett mej andra ögon nu när jag ligger här utslagen och det känns som om jag är konstant full hela tiden...
    Kram på dej snygging

    SvaraRadera
  3. Kram på dig fina kloka vän! Och SKÖNT att allt gick bra med pappan! Och jag är tacksam över bl a dig!
    Miss U darling! <3 Pia

    SvaraRadera
  4. Kloka ord! Vad bra att din far är bättre med. :)
    Är ni fortfarande kvar i Florida hos din vän June? eller bor ni på hotell nu?

    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej, Linda!

    Ja, vi är fortfarande kvar hos June. Här kommer vi bo fram tills vi åker till Thailand,

    Kram!
    Kicki

    SvaraRadera