Besökare

onsdag 25 december 2013

Vår jul.

Det är inte första gången jag firar jul i USA, men första gången jag gör det med min familj. Då, back in the days, när jag flängde runt världen utan ansvar, var julkänsla och annat i den kategorin saker jag aldrig tänkte på. Än mindre saknade.

Nu, med barn in the picture, känns det annorlunda. Jag vill liksom ge mina barn den där mysiga julkänslan jag alltid hade som barn. Jag vill dessutom ha den själv.

Larvigt, fnyser 25-åriga Kicki till 37-åriga Kicki.

37-åriga Kicki kontrar med att forcera fram julfeelingen med spellistor med julmusik på Spotify, kvällspromenader kantade med juldekorationer, mäktig julgran i huset och titt på årets Julkalender med efterföljande och traditionsenlig lucköppning.

25-åriga Kicki himlar med ögonen och utbrister; get real! Det spelar väl ingen roll om du har julkänsla eller inte. Julen kommer ju nästa år igen och året efter det och ja, åren efter det också.

37-åriga Kicki försöker tappert att locka fram the Christmas spirit med gott julte skickat från Sverige. Hon använder till och med en liten tomte som tesil, but nooooo. Hon vill knappt erkänna det men för första gången stör palmerna och värmen. Teet där ute i den 30-gradiga luften, är lite vääääl svettigt och krystat.


Gud, vem är jag? Vad vill jag? Är jag 25 år ung eller 37 år gammal?

Att vara eller att icke vara, 25 eller 37. Det är frågan.

Kanske är frågan inte särskilt allvarlig (jag har ju inte second thoughts gällande familjebildandet, och så) men nog är det intressant, hur saker och ting förändras och att hur mycket jag än gillar nytt och spännande, så blir jag ibland sådär jobbigt traditionsbunden.

Konstaterar gör jag i alla fall, att vi hade en finfin julafton med mys, mycket mat och godis, gemenskap och klappar.

Så här;

Efter att Lennon äntligen somnade på måndagskvällen, fick jag till sist min skinkmacka. Sjukt god Sweet Holiday Ham hade jag köpt. De sista klapparna blev inslagna och strumpor till June, Sophie, Ruben och grabbarna ordnades.

Till vår amerikanska familj.


Två utslagna och förväntansfulla pojkar sov sött medan Scooby och Hero fyllde strumporna med klappar skickade från Sverige.


"GOD JUL, MAMMA!!!"

Vaknade jag till, way too early på julaftons morgon. Men med så lyckliga killar var det värt att tvinga upp ögonen.

Efter strumpklappöppning och skinkmackefrukost var klockan tre på eftermiddagen hemma i Sverige och vi kopplade upp oss på Skype mot Almstastugan i Västerås. Där väntade kusinerna Olivia och Viola på tomten. Och tänk att också vi fick träffa honom. Nästan som om vi vore där.


Lennon: "Men mamma, varför pratar Tomten engelska med oss? Vet han inte att vi är från Sverige?"

En befogad fråga, kan jag faktiskt tycka eftersom pappa....eh, jag menar Tomten, mycket väl vet om att vi är från Sverige. Men till min pappas...jag menar, till Tomtens försvar så kan det vara mycket förvirrande det här med Skype och att man är i två olika världsdelar fast det känns som att man är hos varandra och man ba, huuuuur funkar detta egentligen?!?! På riktigt, jag fattar inte! Helt sjuuuukt!

Men funkar gör det och det är vi oändligt lyckliga för.

"Ho ho ho, Merry Christmas!" skrockade Tomten och så skrattade han så att magen guppade och därmed ville Viola 2 år inte sitta i hans knä (I don´t blame her) så att hennes föräldrar fick ta ett oh, so gulligt julkort.

Dock blev ett annat julkort taget och det skickade min kära svägerska till min man, nämligen ett på henne själv och Tomten. Ett annorlunda och ganska så otäckt foto, skulle jag nog vilja påstå. What is up with Tomtens ögon?!?

Svägerska Mia med min pappa...jag menar, med Tomten.


Efter det trevliga mötet var det dags för nästa. Såklart ville vi fira jul med kusinerna i Örebro också. Där träffade vi Tomten igen. Lennon konstaterade att Tomten visst ändrat utseende på vägen. Finns det flera tomtar, mamma?

Efter ett pars timmars Skypande med familjerna fortsatte vi så med vår julafton. Träning vid poolen för mej och Johan, vilket inte hör till våra vanliga jultraditioner, och lek med öppnade klappar för barnen.

Sedan skulle minijulbordet fixas, allt inköpt på IKEA. Köttbullar, korv, sill, lax och sådär.

En ful bild på vad vi dukade upp.


Noblesse och juleskum hade skickats av finfina vänner hemifrån <3 Glögg och julmust hittade vi på IKEA, likaså sillen och laxen. Det mesta smakade inte särskilt mycket, men det hjälpte till liiiite med julkänslan iallafall.

Som dessert serverade jag min misslyckade vita chokladkladdkaka med saffran, som inte blev så misslyckad trots allt, och Sophies sjuuuuuukt lyckade chokladkaka med frosting to die for.

Bitarna av det svenska julbordet uppskattades av alla och mätta och belåtna gav vi oss på klapparna.

June fick även hon julklappar skickade från Svedala.


Någon var nyfiken på allas presenter.


Fleecepyjamas för kalla vintrar i norr till far.


Onepiece PJs till våra pojkar från raraste Sophie och nu vägrar de ha andra kläder.


Legot i deras paket från June och Ruben, roade till och med mej. Och det, mina vänner, hör inte till vanligheterna.


Legobok från June. Tjock, tung och med bilder på alla legogubbar genom tiderna. Oups, sa June. Jag beställde den på nätet och fattade inte hur tung den var. Kanske inget man gärna bär i en backpackrygga av och på båtar i Thailand. Men det blir föräldrarnas börda, människorna som mottog paketet var överlyckliga.


Lennon: "I have this one. And this one. This one. This one. This one. This one. Etc etc etc."

June: "This one?"

Lennon. "No."

Och så tittade både han och June bedjande på mej. Det är väl så det kommer att bli nu, anar jag, att ungarna väljer ut och ringar in såna där smågubbar och så får man ge sej ut och leta arslet av sej vid födelsedagar och jular.

Hon är allt fin, June. Passande klappar till barnen OCH till mej och Johan. Kolla bara skalet jag fick till min telefon!


Mobilen ligger på Batmanpyjamasbyxorna jag fick av Sophie <3

Och sen, av finaste Elaine och Walter - ett presentkort på fyra olika restauranger. Barnvakt dessutom, från June och Sophie, så att jag och Johan kan gå på date!!!

Jamen, hur tacksam och glad kan man känna sej, liksom?!?!


En finfin julafton, alltså. Barnen somnade sockerstinna, precis enligt tradition, strax innan tio och fem minuter senare gjorde jag dem sällskap.

Undrar var vi firar nästa jul, hann jag tänka innan sömnen tog mej.

Idag vaknade jag och var återigen sugen på en skinkmacka, så en sådan åt jag innan jag gav mej ut på en springtur i värme och blåst. Dålig kombination, kan jag meddela. Hot, hot, hot OCH motvind. Men skönt var det.

Sen blev det bio med samma gäng som vi firade julafton med. Vi såg Frozen och alla grät. Och grät och grät och skrattade. Underbar film!


Dagen avslutades på "Köttbullerummet". Eller ja, The Meatball Room, som restaurangen heter. Låter liiite godare på engelska. Det var gott och mysigt och imorrn är det Annandag Jul. Jösses, ja! Och jag fattar inte hur, men June och Sophie har övertalat mej att följa med till Target klockan 08.00 piiiiip, på rean. Så nu sitter jag här och klurar på hur jag ska ta mej ur det lovandet. Verkligen inte tradition för mej att gå på rea. Någon gång. Någonstans.

Och nu fick 37-åriga Kicki en smäll av 25-åriga Kicki. Den sistnämnda tycker att hela grejen med traditioner och känsla och sådant dravel, börjar bli smått pinsamt. Go wild, tycker hon! Stå i kö på Target och gör nåt nytt för fan! Trängs med shoppinggalna amerikaner, vem vet you might like it!

Och där bestämde jag mej. Jag gör det bara inte. Vid shopping på rea, där går gränsen!

Men nu måste jag sluta. Tant behöver gå till sängs. Det är en dag imorgon också.

Önskar er alla en GOD FORTSÄTTNING!

Uppdatering.

Efter att ha publicerat detta inlägg, lagt mej bredvid Johan i sängen, har vi följande konversation:

Jag: "Visst är vi väl 37 år?"

Johan med är-det-nåt-fel-på-dej-blick: "Ehhh...tänk efter nu?"

Jag: "Eller är vi 36?"

Johan: "Vi är födda 77, så hur gamla tror du att vi är då?"

Jag: "Men alltså, gud!!! Jag har skrivit fel i bloggen. Menar du att vi är 36?"

Där någonstans slutade han att svara. Och där någonstans insåg jag vidden av min ålderdom.

Men för att se min senilitet från det ljusa sidan - jag har just tjänat ett år!!!

Gonatt, då.


2 kommentarer:

  1. Så härligt att läsa och vilka fina bilder! =)
    Stor Kraam & God Fortsättning till er <3

    SvaraRadera
  2. 36 eller 37 år ung Kicki inte gammal :-) /Annica

    SvaraRadera