Besökare

tisdag 25 februari 2014

Naiv eller positiv?

Tänk att en sådan här krönika behövs skrivas. Visst är det fint att vi kvinnor, i detta fall mammor, gräver djupa gravar åt oss själva? Jättefint. Verkligen.

Jag hade skrivit ett lååååångt inlägg om mina tankar kring detta, men nej. Verkligen nej! Jag vill inte stanna kvar i upprördheten.

Ledsamt i alla fall, att vi människor dömer varandra istället för att acceptera att vi alla väljer olika.

Ledsamt var det dock inte tidigt i morse. Nä, tidigt i morse var det fint och lugnt och så vackert att jag glömde bort att jag var bajsnödig (ett problem jag har under joggingstunder).

Färgerna! Gud, färgerna!!!


Fint var det också igår,


och sen ganska tungt vid träningen. Idag är det svårt att gå, kan jag meddela.


Lunchen var god på balkongen och kostade endast 40 små kronor,


alltså, 10 kronor mindre än glassen.


Det räknades och skrevs vid poolen med ny Angry Birds-penna, där stiftet går av bara man tittar på det,


och senare spelades det pingis i lobbyn.


På kvällen åt jag fried rice med räkor och blev bortskämt irriterad på att det endast medföljde fyra små räkor, därav denna konversation mellan mej och maken (ungefärligt återgiven);

Jag: "Alltså, vad tråkigt det är när man inte är nöjd med vad man ätit. Även om man är mätt och så:"

Johan: "Men gå och köp lite chips då, så att du blir nöjd."

Jag: "Nä, det behöver jag inte. Konstaterar bara att det är tråkigt när man inte är nöjd med maten."

Johan: "Jamen, chips kanske kan lindra din besvikelse."

Jag: "Nä, jag vill inte ha chips."

Johan: "Jamen, så jag slipper höra att du inte var nöjd med maten."

Jag: "Vill DU har chips, eller?"

Johan: "Njea...näej...nä, nä... Nä, det är väl onödigt."

Timmen senare när han skulle lägga barnen;

Johan: "Gå och köp öl och chips."

Det var fint att han till sist talade i klarspråk iallafall.

Jag avlutar nu med en tanke eller kanske mer en tro... Eller nä, min övertygelse.

Ni vet vad jag brukar tjata om - det här med att en positiv inställning till tillvaron är nyckeln till lycka. Att det är kvaliteten på mina tankar som skapar det liv jag lever. Att det är jag, och endast jag, som kan se till att mitt liv blir precis så som jag vill ha det.

(Ni ba; Jaaaaa! Get to it!)

Jag brukar läsa http://goodnewsmagazine.se/. Inte för att blunda för verkligheten, utan för att väga upp det mörka och hemska. För att fokusera på det som är fint och gott, så att det kan växa och bli större. Tänk om vi alla kunde göra det, tänk om vi istället för att tänka att fy fan vad dåligt det här är, försökte vända på det och jobbade för motsatsen. Det är tyvärr ett faktum att fattigdom råder, att barn far illa, att krig rasar, att kvinnor blir förtryckta, att miljöförstöringen medför gigantiska konsekvenser. Såklart måste vi se det, vi måste se det för att kunna göra något åt det. Men istället för att förfasas över hur hemskt det är, måste vi jobba för motsatsen. Vi kan inte stanna kvar i eländet och stirra oss blinda på det. Det är precis det som magasinet jag länkat till ovan försöker förmedla.

Nä, alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Många tycker att det är naivt att tro att positivt tänkande kan ändra på saker och ting. Många är övertygade om att det är att stoppa huvudet i sanden och vägra se saker som de är. I used to be one of them, jag brukade tänka att det som händer, det händer väl (för i helvete!) och usch, vilken usel lön jag hade eller vad lite pengar jag hade eller vilket jävla väder det var eller shit, vad trött jag kände mej.

Jag tänker inte så längre och det är en sådan befrielse.

Vi måste sluta skylla på saker utanför oss, som på vår uppväxt, på samhället, på det sociala arvet, på politiken, på chefen, på partnern eller på det ena eller det andra. Att göra det, gör oss bara handlingsförlamade. Det gör att vi helt paralyserade står och ser på och suckar och klagar över allts jävlighet och ingen värld blir någonsin bättre av det. Vi måste kavla upp armarna och arbeta för det vi tror på, för det som är gott och bra. Precis så som många runt om i världen redan gör.

Jag ber er att klicka på länken ovan och lägga till den i era favoriter. Att varje dag läsa om människor som gör fantastiska saker är hoppingivande och stärkande och ju fler vi är som tänker på vad som är fint och bra, ju fler vi är som jobbar för det goda, desto snabbare kommer vi att kunna förändra världen till det bättre.

Och eftersom barnen är framtiden, så kan ni också läsa denna länk. Tänkvärt, tycker jag.

Men nu måste jag jobba!










2 kommentarer:

  1. Men älskling, vad det gäller uppväxt och det sociala arvet så har ju just DUUU, ljusårs försprång!!!!
    Din pappa.

    SvaraRadera
  2. Oj, så klokt av Mendoza!
    Vill för övrigt hoppa rakt in i din värld genom den första bilden, och sedan en gång till via bilden på lunchmaten! Ser helt underbart ut.

    SvaraRadera