Yoga, yoga och så lite yoga. Och snart kommer vi hem.

Två dagar i obalans. Verklig obalans. Har känt en obehaglig oro i kroppen och haft svårt att vara i stunden. Vilket är ett jäkla skit eftersom jag har blivit så bra på det. Den senaste tiden har jag lyckats med att vara i stunden så väl att tankar som inte har med det jag håller på med att göra, stör oerhört när de av någon outgrundlig anledning ploppar upp. Förut var det tvärtom, då fastnade jag i funderingar kring sådant som jag var tvungen att komma ihåg till sedan eller sådant som jag skulle göra senare eller hur jag skulle göra med både det ena och det andra då eller då eller vilken mat vi skulle äta and you name it. Det är så otroligt skönt att slippa det där. Nu när jag tränar, då tänker jag på det, fokuserar på kroppen, hur det känns. När jag äter, då äter jag och njuter av maten. Punkt. När jag promenerar är jag noga med att inte flyga iväg in i framtiden och tänka på hur saker och ting kommer att bli, istället tömmer jag huvudet på tankar och försöker att bara uppleva med sinnena eller göra tacksamhetsövningar. Skit i vad jag ska äta till middag eller vilken tid jag ska göra det eller det eller det. NU! Nu, för i helvete!

Jadajadajada... Flum flum.

Dock var gårdagen en sisådär dag. Inge vidare alls. Men de där dagarna är otroligt viktiga, för jag tror på att använda hela sitt känsloregister. Yogan rör om massor inom mej. Jag har fått lära mej av yogaläraren och andra jag träffat via yogan, att den öppnar upp. Positionerna, andningen, koncentrationen - allt bidrar till att få ut både det ena och det andra, både fysiskt och psykiskt. Och det är ju bra. Fast ibland tänker jag att holy....! Jag är ju redan en väldigt öppen person. Vad mer kan öppnas, liksom och vad innebär det i så fall...? Spännande och tufft jobb, kan jag meddela. Men ack så lärorikt och utvecklande.

Mina vänner kommer att avsky mej och mitt yogaprat. Ska tänka på att hålla igen, jag vet själv vad jag tycker om folk som försöker pracka på en saker man inte tror ett dugg på.

Oh, well.

Bättre dag idag i alla fall. Yoga ensam tidigt i morse. Jag är otroligt osäker och känner hur jag ba, jag behööööööööver min lärare. Som om jag inte kan andas utan att han säger; inhale, look up, exhale, inhale, arch back, exhale into down dog, elbows tucked in, breathe. Då går allt lätt och jag kan fokusera. När jag yogar ensam, då ba; inhale, eller nä, vänta, ska jag exhäjla när jag archar my back eller vänta...nä, nu börjar jag om. Fast skulle my hips vara dit eller dit eller fuck it!!! Och det roliga är att jag tänker på engelska för att det är det enda språket jag lärt mej yoga på. Och sen alla sanskritnamn på positionerna. Som sagt, många nötter att knäcka och imorrn är det dessutom min sista lektion and then I´m all by myself. Ska köra några veckor själv och sen ska Johan med. Skulle vara helt underbart att få göra yoga tillsammans med honom. Och han är på, så snart står vi på huvudena på altanen i Sjöboviken och andas i ujjayi.

Sun salutation - Solhälsningen - Suryanamaskara  (utan instruktion och det gick ju okej)

I alla fall.

Vi kommer ju, som skrivet, hem snart. Om två och en halv vecka. Jag har otroligt svårt att greppa det där. Det där med att vi snart är hemma i vårt hus. Tillbaka till livet där. Nu är ju detta sätt att leva hemma för oss. Nu är det detta som känns tryggt och bekant.

Men visst kommer det att bli bra. Vi förbereder oss mentalt ibland, Johan och jag (mest jag, Johan är lugnet själv och fångar mej så fint). På stranden eller på balkongen sitter vi och pratar om allt vi ska hålla kvar av det vi erfarit och lärt oss. Lugnet. Lyckan. Tacksamheten.

 

Och apropå vad vi ska hålla kvar vid; Jag har länge tänkt skriva om vår packning. Vad vi har med oss under en sådan här lång resa och vad vi har behövt. Jag kan ju först och främst säga sisåhär;

 

Vi var ÖVERPACKADE från början!

 

Från USA skickade vi hem en hel massa och vidare har vi kastat eller gett bort en massa kläder. Inget har vi köpt heller.

 

Detta är vad jag har använt;

 

4 linnen, 1 par shorts, 1 kjol, 2 strandklänningar, 2 bikinis, 8 par trosor, 1 par träningsshorts, 1 sport-bh, 2 par träningsstrumpor, 1 par träningsskor, 1 par flip flops. Inget smink. Inget hårspray. 1 armband (använt typ fyra ggr), 1 par örhängen, 1 halsband (använt två ggr). Vigselringarna.

 

Får plats i en liten ryggsäck.

 



Och inte har jag saknat något. Alls.

Jag fattar såklart att det kommer att behövas mer hemma, om inte annat kommer jag frysa arslet av mej annars, men vad jag tycker är så skönt är att jag har fått det bekräftat för mej själv; jag behöver verkligen inte mycket. Det lugnar mej på många sätt - jag slipper shoppa så ofta, det är bra för miljön och vår ekonomi, ännu mer rum i garderoberna (som visserligen aldrig varit fulla) och heller inget bekymmer kring vad jag ska ha på mej.

Men som sagt, med jobb och en annan typ av vardag är det klart att jag behöver lite mer dynamik i min garderob :) Blir spännande att packa upp lådorna där hemma, jag har glömt vad jag äger. Gissar att vi kommer att skänka eller slänga massor och mer och lite till när vi packar upp.

Aaaaahhhh... Befrielsen i det, liksom!

Men nog svamlat. Nu ska jag fortsätta att skriva på sidan 177. I am stuck, så att säga. Och när jag läser de 10 senast skrivna sidorna, vill jag gråta. Inte en positiv gråt, tyvärr...

Min yogamiljö klockan 05.45 i morse.