Besökare

måndag 28 december 2015

Julkänslor

När julaftons morgon börjar med att 8-åringen säger sej må illa och därför inte vill ha frukost utan istället trycker i sej en STOR skumtomte, det är då man börjar ana varthän bilåkandet till julfirande kommer att barka.

"Närå, jag kommer inte må illa så jag spelar vidare på mitt spel."

"Närå, jag behöver varken kissa eller bajsa innan vi åker."

"Nehejdå mamma, jag kommer inte att bli hungrig i Hällefors. En skumtomte räcker bra som frukost."

Fast man vet att allt som börjar på "närå" eller "nehejdå" betyder den exakta raka motsatsen.

Sen det här med att tajma bebisens matochsovklocka. Hahahahahahaha! Obs - skratt ironiskt.

Här sitter jag och är vaken. Jag fattar inte vad ni klagar på, jag är ju glad. Vänta bara tills jag blir rastlös och senare också arg. INNAN vi ens är halvvägs.


Vi kom fram till mormor och morfar helskinnade. Det enda jag begär nowadays.

Ni vet myset, när Kalle Anka just har börjat och barnen ännu inte fattat hur stenålders filmerna är och därför fortfarande sitter lugnt i soffan. Myset innan man tryckt i sej för mycket av allt ätbart, då när man fortfarande är hungrig och sugen och det man stoppar i munnen smakar så gott att man dör.

Det myset!


Myset innan tomten kommer pulsande i snö... Eh, jag menar vandrande på gröngräset i århundradets storm.

Det myset.


Myset innan klapparna öppnats och den viktigaste legodelen försvunnit (förmodligen i säcken med allt presentpapper) och någons värld rasar samman och denne någon uttrycker det på intet sätt i proportion till nämnda händelse.

Det myset.


Juletider innebär så många blandade känslor att man ba, oh dear Lord! Det är förvirrande på något sätt. Så mysigt och kaosartat och härligt och tjatigt och kärleksfullt och bråkigt och hungrigt och proppmätt. Inte konstigt att man sitter där dagen efter annandagen och känner sej mer än färdig med julen samtidigt som man längtar till nästa års dito.

Och snart är det nyårsafton. Hur ska man fira den nurå? Hos vem och tillsammans med vilka? Vad ska vi äta? Och när man bestämt det så blir det återigen sådär blandat. Härligt och förväntansfullt och roligt och skrattigt och bilåk med barn utan tålamod och bebis som vägrar följa något som helst körschema. Och ja, en mamma och en pappa som hör sej själva säga saker i stil med; "När jag var liten och åkte bil långt, då fanns det minsann inga spel eller ipads. Då fick jag en Kalle Anka-tidning att nöja mej med." Och man ba, suck att jag spelar ut "på-min-tid-kortet", det som man tyckte var det töntigaste ever när ens egna föräldrar gjorde.

Älskade kill-trio of mine,

Jag älskar er sannerligen till döds. TACK för att ni är mina och för all kärlek och allt kaos ni innebär. TACK för att ni lär mej så mycket om mej själv och tydligt visar på mina tillkortakommanden. TACK för alla pussar och kramar. TACK för den här julen och för att ni gjorde den meningsfull och ljus för oss vuxna.
Nu ber jag er snälla, inför onsdag - att när det känns som om vi suttit i bilen en hel dag, så minns då att vi förmodligen bara kommit någon endaste liten mil. And trust you me, det är mycket längre till finaste vännerna i Norge än så.

Med kärlek,

Er mamma

(Som inte ens fick en Kalle Anka-tidning under bilresor eftersom ingen ville torka hennes spyor. And FYI, while we´re at it - vi hade heller ingen AC!)

Min kill-trio <3


Snart nyårsafton, alltså. Till den behövs det handla. Då är det skönt när någon samarbetar och sover lugnt och tyst i kundvagn.

Joråsåatte...


Önskar er alla ett god fortsättning och vidare ett gott slut!

1 kommentar:

  1. Nattammande mamman här. Känns som de senaste två åren, sedan sonen föddes, har varit år då jag har samlat händelser och känslor. Samlat, analyserat, väntat, levt genom känslo-bergodalbanor och utvecklats. Nu känner jag mig redo: en väg framåt börjar anas. Jag gissar att det som hänt, är att jag börjar bli vuxen på riktigt och inser att även jag måste ta mitt ansvar och bidra till min sons framtida värld. Det som även brukar kallas 40-årskris. ;) Skämt åsido, ägnade nyårsafton åt att fundera över vad det är i min omvärld som skaver. Vad i alla nyheter, bloggar, filmer och socialt prat är det som inte känns ok? Om jag skulle vilja förändra EN (1) enda sak/situation/utveckling, vad skulle det vara? Så pretentiöst, jag vet, men ändå. Det ÄR tillåtet att tänka att den där fjärilsteorin stämmer, att en enda människas val på ena sidan jorden kan förändra utvecklingen på andra. Det ÄR tillåtet att vara så naiv. Så vad säger du, om du skulle tillåta dig vara naiv och önska fritt och stort - vad skulle du vilja förändra? Vad ser du som Problemet och vad är alternativet du skulle vilja se? :)

    SvaraRadera