Besökare

söndag 6 mars 2016

Sista dagarna av vår lilla roadtrip

Inte en endaste liten gång har vi kört vilse på denna roadtrip. Oerhört tråkigt att följa rutten exakt ju! Så igår drog vi sista sträckan själva, Johan och jag med våra kids. Enklare att köra vilse då, för då har vi inte Junes gps på mobilen.

Sista stoppet blev denna stat;


Bisonoxen på toppen hälsade oss välkomna till cowboystaden, Cheyenne.


Ännu en gullig liten stad att strosa runt i.


Eller förlåt, jag menar förstås, parkora runt i.


Springa, hoppa och klättra everywhere we go!


Vi gick...nä, just ja, vi parkorade förbi en Wranglerbutik och guuuuuud! Jag avskyr i vanliga fall att gå runt och titta på kläder och skor, men i denna butik, alltså! I denna butik! Så sjukt coola kläder och boots! Jag ville shoppa. JAG, alltså. JAG VILLE, utan tvång, shoppa. Inte längre så mallig över vår slim packing. Finns nämligen inte en millimeter över till ett par eller två par eller tre par boots.

Cowboyboots till kvinnor, män, barn och bebisar. Hyllvis!


Designa sin egen cowboyhatt, liksom! Även om man inte vill, kanske. Men bara grejen!


På rodeomuseet vi besökte fanns det också hattar. Roliga hattar.


Vi gillade Cheyenne. Det var en cool liten stad.


Sen gjorde vi det som ju måste vara en självklar del i ett land man inte hittar. Vi körde vilse. Men till vårt försvar, vi körde till rätt gata. Det var staden som felade bara. Petitesser ändå. Och faktiskt så får man ju se saker man inte planerat. Dock måste jag tipsa framtida roadtripare - att köra vilse med tre barn is not to rekommendera. Heller inte med en hungrig mamma/fru i förarsätet.

Tur man är i USA och kan fylla på mamma/fru in every corner.


Vi kom rätt till slut. Lite senare än planerat men vi har ännu inte tröttnat på att beundra bergen i fjärran, så en helt okej felkörning, faktiskt.


Sista dagen på vår roadtrip idag. Imorrn flyger vi tillbaka till Florida, palmerna och värmen. Dagen spenderade vi i Denver på ett sätt vi inte hade gjort om vi hade rest utan barn, det kan jag lova! Men visst, visst, det här är en resa för hela familjen. Vi åker väl till The Children Museum, då. Så att vissa får ha roligt och andra får huvudvärk.

En av vissa;


Stora bubblor;


Megabubblor att stänga in sej i (?!?).


Fall av nåt slag;


En kul plats, tyckte ungarna. En plats, tyckte vuxna.

Sen blev det pizza. Den var stor. Och god.


Vi gick förbi ett mycket märkligt hak. What is up med kombinationen?!?


Häng i lekpark en stund. Jag försökte njuta av min typ femtionde chai latte från Starbucks men min sista unge har helt slutat med stillasittande i vaket tillstånd, så jag glömde bort den tills den kallnade. Jag ställer alltså inte en het kopp te på min sons huvud.


Vi avslutade dagen med familjetävling. Kast i basketkorg. Det var kul en stund men sen var någon dålig förlorare och då förlorade också spelet sin glans.


Eller jag avslutade inte dagen på det sättet. Jag avslutar den, i skrivande stund, med den godaste glass I´ve ever tasted! Cookies and cream från glasskedjan där Sophies pojkvän jobbar - Sweet Cow.

Floyd på en liten sweet cow utanför Sweet Cow, där vi fick med oss hem litervis av Sweet Cowglass. Som jag nu alltså vräker i mej. Vräker.


Halvföljer debatten mellan Clinton och Sanders medan.


Shit, vilken resa detta är! Roadtripen. Allt vi har sett och upplevt. Alla vi har träffat. Maten vi har ätit. Ställen vi har stannat på. Praten. Skratten. Packandet. Blöjbytandet i trång bil...


Det har varit och är fortfarande heeeelt fucking amazing! Jag är så glad och tacksam för så mycket.

För June som vi älskar så mycket och som älskar oss och våra ungar.


För fina, älskade Sophie som vi har bott hos, som hänger med våra ungar och älskar dem.


För att våra ungar lär sej massor med engelska i samtal med alla fina vänner vi har här.


Hänga gubbe, hitta engelska ord och annat pyssel på engelska med June i väntan på mat.


Tiden vi får tillsammans med våra tre, är ovärderlig! Vi spenderar dygnets alla timmar ihop och det är då deras funderingar kryper fram.


Samtal mellan mej och Vince på en toalett inne på ett casino i Las Vegas;

Vince: "Alltså, mamma. Tjejer, när dom går, då vickar dom liksom så här på rumpan."

Ungen visar hur, sittandes på toaletten.

Så fortsätter han: "Det gör inte killar. Dom går bara rakt. Varför är det så?"

Samtal under en promenad längs Vegas gator;

Lennon: "Mamma, ibland tänker jag på hur andra människor känner. Som nu, när jag ser så många hemlösa, då tänker jag på hur dom känner."

Jag: "Ja... Det brukar jag också göra. Hur tror du att dom känner?"

Lennon: "Jag vet inte. Men om jag hade varit hemlös hade jag varit ledsen, så dom kanske är ledsna."

Jag: "Mmmm..."

Lennon: "Jag känner mej ledsen när jag ser dom och jag får ont i magen."
Jag: "Jag också."

Vince: "Jag med. Men vi kanske kan gå fram till dom och fråga om dom vill komma till vår familj."

Med denna här;


kanske man inte diskuterar så mycket. Men man skrattar desto mer. Rumpan när han kryper, till exempel <3


Jag kommer aldrig att ångra att vi lägger mycket pengar och tid på att resa. Barnen får uppleva så mycket som väcker saker hos dem och som vi också hinner prata om. Det må låta pretentiöst, men jag känner verkligen så. Dessutom är både jag och Johan avslappnade på resor, vi pratar och pratar och pratar. Om oss. Om barnen. Om livet. Det gör vi visserligen hemma också men på resa blir allt så tydligt. Man är så naken då. Alla ens sidor ba, tja! Det finns tid och möjligheter att upptäcka saker hos en själv och hos den andra som man både uppskattar och inte uppskattar. Att resa är mitt bästa sätt att lära känna mej själv.


Att se dessa två tillsammans. Att dom har varandra. Att leka med, prata med och såklart också tjafsa och bråka med (gaaaaahhhh, ibland!!!) <3


Och när man själv vill sitta i lugn och ro på en uteservering, så kan man ju också använda dem till.... Eh, jag menar, så är det så fint när den stora vill söva den lilla.


En annan, enligt vissa, fantastisk grej med att resa är också alla olika lokala ölsorter som måste provas. Tiden det tar att välja, alltså!!! Men snyggheten väger upp. Tur för ´an!


Nu ska jag och tacksamheten lägga oss. Men jag vill avsluta med en av resans höjdpunkter;

Andra tanden tappad!


Nästa gång skriver jag i Florida!

Hej så länge!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar