Besökare

torsdag 14 april 2016

Blåtiran

Det kändes så där, kan jag meddela, att åka med barn nummer två till en sköterska och visa upp ännu en unge med blåtira. Först Vince, alltså, hos skolsköterskan och nu denna då;


Fläskläppen är nästan borta men det blålila på sidan blir allt tydligare. Självfallet frågade sköterskan och läkaren (såklart var det läkarbesök man skulle på med ungen) vad som hade hänt och jag hade, efter lång diskussion med mej själv, bestämt mej för att säga sanningen. Att jag gjort det där som BVC-människorna hela tiden, vid varje besök, varnar om och man ba, jajajajajajajaja, enough already, jag veeeeet att jag inte ska lägga honom någonstans där han kan trilla ner. Men det är ju tydligt, att man inte alls vet. Har en ny respekt för sköterskornas överdrivna varnande om diverse faror som lurar kring en bebis.

Men jag tänkte alltså först ljuga. Jo, så illa är det... Jag tänkte först säga, lite lättsamt så där, att han är för mobil för sitt eget bästa och stupar på ansiktet titt som tätt, vilket iofs också är sant men inte i detta fall (observera gärna ordvitsen) och att blåtiran var ett resultat av för snabbt krypande. Men så kom jag på att tänk, tänk om det kommer fram på nåt sätt, att de får veta vad som verkligen har hänt, kanske försäger jag mej eller så har jag med mej nån av storebrorsorna nån gång och ja, ni vet hur sanningar då tenderar att krypa fram, då är det väldans misstänksamt att jag ljugit. Om man sedan lägger till att skolsköterskan kanske antecknat att Vince hade blåtira och sen ser man att två av mina barn... Ja, ni fattar. I might over think this, men fan, liksom!

I vilket fall fick Happy godkänt av läkaren. Han gjorde dock ingen vidare succé i väntrummet när en 1-åring kom ut och grät efter spruttagning och Floyd satte igång med sitt skrikskratt. Rakt i ansiktet på den ledsna 1-åringen. I tio minuter. Non stop. Inte ens 1-åringens pappa log förstående mot mej. Men hur får man tyst på en bebis? Jag försökte vända honom mot mej, men se DET gick inte. Nån ville hånskratta framåtvänd.

"Jamen, hur känslig får man vara? Jag tyckte att han såg väldigt rolig ut när han gallskrek så där. Jag ångrar inget!"


"Fast man kan ju ha lite medkänsla..."

"Va?!?"

"Medkänsla. Det betyder att man känner med andra."

"Äh! Jag orkar inte lyssna på det där. Allt är så roligt. Hela tiden."


"Ja, jo... Det är ju en fin inställning i och för sej..."

"Exakt!"


Glada skitunge!

Åh, vilka vårdagar det har varit! Yoga ute varje dag och t-shirt på altanen. Ungen sover utan mössa,

 
och de stora barnen tar av sej alldeles för mycket kläder och får ont i halsen.
 
Yoga, chokladfika och lite jobb. I sol med varma strålar!
 

Jorå, imorrn ska jag allt jobba! Föreläsa en timme. Längtar! Ska bli så himmelens roligt! Bebisen ska vara med farmor och farfar och det är mysigt, men samtidigt panikigt eftersom det känns som att han nästan ska börja på fritids. Att han klarar sej utan mej, liksom! Sin mamma!

"Nä, vi har verkligen ingen bebis längre." Sa Johan ironiskt. Men jag valde att inte lyssna på tonen utan svarade på innebörden av orden istället; "Jag vet! Synd att det blir en sån omställning med fyra barn...eller så..."

På kvällen fick jag inte ligga, om jag säger så.

Nämen, det rullar på här hemma. Jag håller på med lite projekt som känns spännande jobbmässigt, vi promenerar i vårvädret, skiter i att städa, yogar, skjuter upp magträning (nåt har hänt med magmusklerna efter Floyds inneboende), introducerar lite av varje till bebisen i matväg, byter miljontals blöjor till följd av det sistnämnda (jag måste klimatkompensera på nåt sätt), träffar Johan på lunch, tänker att Vince måste ha ett par jeans eftersom han inte har ett enda par men skjuter upp att inhandla, tjatar om att läxor måste göras ("Men vad är viktigast för barn att göra, mamma? Leka eller göra läxor?" "Göra läxor." "Varför det?" "Därför." "Men varför? Barn behöver leka!" "Ja, jo, men..." "Ja, exakt!" Ett barns retorik och man faller handlöst ner i ett hål av tjat utan positiva resultat), lägger mej för sent, byter blöjor även nattetid och ja...lever vårt lilla liv, helt enkelt.

Ja, och sen jagar jag bebis, förstås.

Det ska in och rotas skohyllan jämt. Jämt!


Missnöjet sen, när man inte kommer åt det man vill. Och blickarna, i samband med detta missnöje, som verkar säga, "Men hjälp mej då, i jösse namn, sitt inte bara där och ta dina bloggbilder!"


Nähä. Nu ska jag hoppa in i duschen i tre sekunder. Mer tid kan man ju, som bekant, glömma with a baby in the house. I vissa avseenden kan jag väl medge att det känns okej med uppväxande. Men i de flesta - neeeeeeeeeeej! Jag vill ha kvar min bebis.

Och ja, jag skämtar.

(Fast det vet ju alla, att i alla skämt ligger en uns sanning...)

Dusch, var det ja.

"Nämen, gå in i duschen du. Jag ska hålla mej på mattan. Titta ut genom fönstret lite bara."


"HAHAHAHAHAHAHAHA! Om hon går på det är hon dummare än jag trodde."

"Vad sa du?"

"Nä, ingenting. Kolla så snällt jag tittar ut. Se så, in i duschen med dej, bara."


Sekunden senare;

"Aha! Pappas elgitarr! Den ser tung och dyr ut..."


Hur är det ens möjligt att känna att man inte vill att han ska växa upp? Hur kan jag inte bara läääääängta tills fipplandet med allt, och jag betonar ALLT, skall vara till ända?

What is wrong with me?!?

2 kommentarer:

  1. Harrah's Cherokee Casino Resort announces reopening date
    › 2021/07/24 › harrah-s-cherokee- › 2021/07/24 › harrah-s-cherokee- May 28, 2021 — 거제 출장샵 May 안산 출장샵 28, 2021 경상남도 출장안마 Harrah's Cherokee Casino Resort officially announced it's reopening date on 광양 출장마사지 Monday, May 28, 2021. Harrah's Cherokee Casino 양주 출장샵 Resort

    SvaraRadera